En retailbjörns bergsbetraktelser - du kan mer än du tror!

"Det är omöjligt att genomföra med öppning nästa säsong. Glöm det och satsa på 2015/2016 istället." Det rådet fick jag och min vän Peter Glyt vid möten i Åre den 15 april för att få hjälp att projektera köp, bygglov och utbyggnad av Hyddan i Åre.

Nu har Åsa, jag och Olle bott i Åre sedan augusti. Ynka två månader. Ändå känns det som att vi levt ett halvt liv på denna tid. Jag är så rörd av alla gamla vänner och nyfunna bekantskaper som engagerar sig.  När mina vänner från dagligvarubranschen peppar mig så blir jag så fantastiskt glad över stödet. Det är i allra högsta grad ett kattrick och vi har inte nått marken än. Det är så otroligt mycket vi varit med om under dessa två månader att jag knappt kan ta in allt.

Vissa dagar är tuffa, speciellt i början av flytten när vår son Olle var otröstligt ledsen. Mycket kan man lösa, men sorg och saknad av sina bästisar hemma i Strängnäs gick ju liksom inte. Då var jag ingen stolt pappa…

När Åsa ska kliva på nattåget på söndagskvällen och jag inser att hon knappt hunnit packa upp från Stockholm några dagar innan samt att jag lagt mesta tiden av vår gemensamma helgtid på Årehyddan, då är jag ingen stolt make…

När alla beslut ska tas kring Årehyddan och vi jobbar under enorm press för att etablera en verksamhet som ska vara igång om två månader med helt nya förutsättningar än tidigare och jag tvingar mig själv att korta av dialogen med mina nära och kära, då är jag ingen stolt vän…

Men så kommer de där tillfällena av ren lycka. Som idag när jag efter ett kvällsbyggmöte på Årehyddan fick förmånen att vandra ner till byn med en av deltagarna John De Hosson och småprata kring livet, Åre och deras egen flytt från Australien och hit.  Jag förundras ibland av hur mycket man kan utvecklas som människa av att våga testa nya saker som man inte trodde man kunde. Det tar enormt mycket kraft, men när man väl är klar med uppgiften så har man förflyttat sig ett steg fram. Det är utveckling! Tack John.

Olle är glad nu. Han har lärt känna nya kompisar i Åre skola och har samtidigt en bra kontakt med gänget i Strängnäs. Åsa kämpar på med sina pendlingsresor till Stockholm och jag är så otroligt tacksam och rörd att hon gör denna livssatsning med mig och familjen. De timmar vi tillbringar tillsammans i Åre med familjen är underbara. Själv jobbar jag aktivt med prioritetslistor dag för dag så att vi styr detta projekt i mål. Den 13 december har vi vår officiella öppning på Årehyddan. Det är mindre än 8 månader efter att vi fick höra att ”det är fullständigt omöjligt att genomföra detta projekt till kommande säsong”. Jag, Peter, Magdalena, Henrik och Musse välkomnar er alla. Kom ihåg att du kan så otroligt mycket mer än du någonsin tror. Fokusera, och tappa inte bort dig själv på resan så når du målet. Se artikeln i Åreidag sidan 8-9, vi är på väg att skapa något riktigt bra i Åre.

Olle i Vålådalen - glädje!



Årehyddan växer fram - glädje!

Olle och älskade Åsa vid Blanktjärn - glädje!

 

 

Hett just nu

Det som känns hett just nu är min hjärna, som brinner likt ett tomtebloss av alla saker som ska falla på plats.  Men – jag lovar en comeback på spanarfronten med råge så snart vi öppnat vår verksamhet! J

"Vi-ses"-kalas & "det-här-ska-nog-ordna-sig"-känslor

Innan vi flyttade från Strängnäs till Åre ordnade vi ett kalas till Olle för sina gamla klasskamrater i Strängnäs. Vi valde att kalla det för ”vi-ses-kalas” istället för ”hejdå-kalas”. Det kändes bättre så.
 

Olles "vi-ses"-kalas med gamla Strängnäsklassen.

Nu har vi bott i Åre i drygt tre veckor. Både Åsa och jag har tagits emot otroligt bra av byn, det känns välkomnande! Olle har börjat sin nya skola och börjar så sakta komma in i en ny miljö, även fast det rör upp många känslor i en tioårings kropp att flytta. Saknad av gamla klasskompisar, sorg att inte bo i Strängnäs och allmänt mycket nya intryck. Men för varje dag och möte han gör med nya människor i Åre så ser jag ju hur han växer och utvecklas!

Många säger till mig ”oj, tänk vad modig du är” men jag vill säga att det är min livskamrat Åsa som är modigast. Tänk att hon gör detta och fortfarande pendlar till Stockholm söndag – onsdag varje vecka med tåg för sitt jobb på GSK. Det är modigt! För min del är det ju bara kul, med utveckling av nya Årehyddan och att få utveckla det kommande kompanjonskapet med Peter Glyt, Henrik & Magdalena Forsberg och Magnus ”Musse” Claesson. Den satsning vi gör och de stöd vi får för vårt mod upprymmer mig med energi och framtidstro.

 


Jag, Peter, Magdalena, Musse och Henrik - ett glatt gäng!



Årehyddan under utbyggnad vid Stjärnbacken med Åresjön och byn nedanför.

Åsa - den modiga! Här vid en söndagsvandring i Vålådalen.

Igår deltog jag på Dagligvarugalan i Stockholm, en fest för alla som jobbar inom dagligvaruhandeln. Jag slogs av den överväldigande support jag fick av kollegor i branschen som hyllade beslutet att våga satsa, och samtidigt hur mycket Sales Support betytt för mig och min utveckling. Det är märkbart att vårt kattrick har engagerat många, att kasta sig ut från det höga trädet och hoppas landa på alla 4 tassar. Stukar vi en tass är det inte så farligt, det läker. Min förhoppning är att få återse många av mina vänner inom dagligvaruhandeln som gäster på Årehyddan när jag tids nog släppt min dagligvaruresa under hösten och kan fokusera på kommande vintersäsong i Åre.

Familjen har nog kommit halvvägs ner från det stora trädet i vårt kattrick. Det värsta pirret från den högsta höjden har släppt, där kroppen nästan förlamades av alla nya intryck och beslut. Nu faller vi kontrollerat mot marken och befinner oss i en sorts ”det-här-ska-nog-ordna-sig”-känsla. Den vill jag gärna dela med mig till dig. Jag har lärt mig så mycket om mod att satsa denna tid att jag vill inspirera dig att söka ”det-här-ska-nog-ordna-sig”-känslor!

När jag såg mina branschkollegor på Dagligvarugalan igår så sa jag till mig själv att det är en ”vi-ses-gala” istället för ”hej-då-gala”. Det kändes bättre så.

Ps, bäst följer du utvecklingen på facebooksidan ÅREHYDDAN. Gillar du den blir jag glad. Delar du den blir jag gladare!


Hett just nu

340 miljoner kronor. Det är vad partierna hittills har spenderat på reklam för att få oss att rösta på just dem. Eller kanske framförallt för att övertyga oss om deras konkurrenters svagheter. Aldrig tidigare har partierna lagt så mycket pengar på valkampanjer som i år. Vi ser det överallt, från rikstäckande tevekampanjer till lokala flygblad. Även fast jag inte är någon fan av DR så längtar jag till den 15 september då brevlådan ånyo fylls med reklam från Elgiganten, Ica och Intersport.

Kattricket - The Retailbear goes Mountainbear

Jag kallar det kattricket. Att kasta sig ut från den trygga platsen i trädkronan och falla handlöst mot marken, men att likt katten landa på alla fyra tassarna. Läskigt och samtidigt spännande!

Det är det vi gör nu. Vi kastar oss ut. Jag har fått möjligheten att tillsammans med mina vänner Peter Glyt, Magdalena & Henrik Forsberg samt Magnus Claesson förvärva en fantastisk restaurang i Åre vid namn HYDDAN. Restaurangen är belägen c:a 60 meter från Bergbanans mellanstation, i kanten av Stjärnbacken i Åres skidsystem. Förutom mat och dryck kommer vi skapa en samlingsplats för systemets och byns gäster att njuta av musik och värdskap. Jag blir driftsansvarig och bosätter mig permanent i Åre med Olle och min fru Åsa. Vi flyttar till Åre den 15 augusti för att installera oss innan Olle börjar fjärde klass i Åre skola den 21 augusti. Kajsa och Hugo hoppas jag kommer och hälsar på så ofta det bara går! Jag kommer jobba kvar på Sales Support under hösten/vintern och går sedan allt mer över till att fokusera på förberedelserna av premiären på hyddan till säsongsstart.  Det kommer bli en galet intensiv vinterförberedelse, men oj så skoj det ska bli! Vill du läsa mer så hittar du text på denna PRESSRELEASE.

Kattricket - kasta sig ut och landa på alla fyra tassar, wow!

Hyddan, Åre. Här hittar ni mig i vinter, kom och hälsa på!

Media intresserar sig för vår satsning, kul! Notis i DI. 12/7.

”Mamma, vart trivs du allra bäst egentligen?” frågade Olle för en tid sedan. Åsa svarade ”Wherever I lay my hat, så länge ni är med mig där”. Svaret betyder mer än jag trodde från början. Så länge vi är tillsammans och hatten ligger där bredvid så trivs hon allra bäst. Oavsett vart vi är. Det är tryggheten i vårt livs projekt just nu. Vi bryter upp med nuvarande rutiner och mönster, kommer båda skratta och gråta många gånger framöver och vissa gånger kanske förbanna oss för att vi inte bara kunde sitta stilla och ha det som förr. Men bara vi är tillsammans med hatten på sned så trivs vi.

Vissa vill inte göra stora omändringar i sitt liv och det ska jag respektera i min egen iver att testa och utmana mig själv och min omgivning. Det jag hoppas på är att alla gör små skutt till kattrick, oavsett om det är små saker i vardagen. Se till att kasta dig ut ibland, känn pirret i magen och jag lovar dig att du landar på alla fyra tassar! Och ramlar du så är  en stukning  av en tass inte så farlig, det läker fort. För min del kommer retail alltid vara mig nära, även fast jag nu släpper fram bergsbjörnen i en retailbjörns kropp.  Jag kommer fortsätta skriva denna krönika, måhända med lite mer snö och afterski touch kring den. The retailbear goes mountainbear. Vårt hus vid vattnet i Strängnäs är TILL SALU för den som vill göra sitt eget kattrick och flytta hit.

Hett just nu

Sommarfestivalerna sköljer över Sveriges natur. HUI utnämnde festivalpassen till ÅRETS SMULTRON och det med all rätt! Har du möjlighet, passa på att besöka någon av sommarens festivaler. Roskilde lockade rekordpublik i år. Små som stora scener satsar på sommarfestivalerna landet runt. Gillar du inte musiken som är på plats så kan du ju alltid bara sitta och titta på folk. Du kommer garanterat att lämna festivalen med nya intryck och nyfunna vänner.

G - som i Gemenskap!

Sista helgen i april besökte jag Madrid för att med ett gäng svenskar tillbringa helgen med tema Mat, Dryck, Musik och Löpning. Madrid Maraton har ett upplägg då de genomför lopp på 10km, 21km samt 42km samtidigt. Dessutom med rockband utefter banan, gillas av the running rockin´retailbear!

Själv valde jag 10km och formligen bars fram av hejande publik, peppande löpare och rockmusiken. Bröstet nästan sprängdes av glädjen som strålade både på och bredvid banan! Vi var totalt 83 svenskar som deltog i Madrid Maraton och den grupp jag tillhörde hade även ett trevlig ”After Run” arrangerat efter loppet, med många garv och mycket endorfin som skulle ut ur kropparna av glädje. Vi lämnade Madrid efter 4 dagars härligt umgänge och längtar redan till nästa års aktivitet. 

Livemusik utefter banan - perfekt upplägg!

En laddad Björn flankerad av Jan och Catarina...

...men vi var inte ensamma!

Helgen efter var det dags för nästa utmaning. Red Bull står bakom stiftelsen WINGS FOR LIFE, som samlar in pengar till ryggmärgsforskning. Det är ett globalt arrangemang på drygt 30 platser med ca 50 000 deltagare som startade på exakt samma tid. Loppet är unikt så det inte finns något mål, utan man blir omkörd av en ”målbil” efter en viss tid. När bilen kör om dig stoppar ditt lopp och din tid. En av de globala orterna var Kalmar med totalt ca 1 100 startande. Vi var ett gäng från Sales Support som ställde upp. Jag blev så glad att se alla dessa kompisgäng, företagsgäng och allmänt alla peppande deltagare som var med i loppet! Tänk så mycket det gör att man delar en gemenskap och en upplevelse. Utefter banan hade Kalmariterna samlats i stora och små grupper för att heja fram löparna. Sjöräddningen bevakade Ölandsbron med sina båtar och gav oss löpare stående applåder. Oj, de applåderade till mig! Två äldre damer satt strax efter Ölandsbron på sina campingstolar och viftade med sverigeflaggor och hojtade ”Heja Björn!” till mig. Jag blev en decimeter längre och stegen kändes genast lättare. Att de stod Björn på min namnlapp och att de inte hade en aning om vem jag var gjorde ingenting, för där och då hejade ju de på mig! När målbilen väl hade nått ikapp mig efter dryga 16 kilometer och jag klev på bussen som tog oss tillbaka till Larmtorget i Kalmar igen så applåderade busschauffören oss som klev på.

Vi laddar upp inför starten i Kalmar!

Ölandsbron fylld med löpare! Fotocred till Wings for Life crew.

Jobbet som säljare kan ibland vara ensamt, man kan lätt hamna i en nedåtgående spiral om man får några motgångar i sina presentationer. Där och då gäller det att få sig själv att lyfta några decimeter, för att stänga ute de negativa tankarna. Jag tänker mig att vi behöver våra egna små damer i sina campingstolar som ropar ”Bra jobbat, heja heja!” på oss. Det gäller inte bara säljaryrket, utan livet i största allmänhet.

På väg hem från Kalmar tänker jag på vad mycket värme och glädje jag fått under de två senaste helgernas loppaktiviteter. Med tanke på  vad jag upplevt av såväl städerna Madrid och Kalmar som av loppen i dessa städer så är det värt den insatsen.  Jag tänker på vilken glädje jag sett hos medlöpare och åskådargrupper. Jag lovar mig själv att fortsätta delta i gemensamma aktiviteter likt dessa lopp framöver och framförallt även att vara en engagerad påhejare till andra vilt främmande människor som genomför prestationer, oavsett om det är fysiska prestationer eller arbetsprestationer. Alla förtjänar en applåderande busschaufför,  hejande gamla tanter eller kompisgäng som genomför gemensamma prestationer!
 

Vad hade nu Staffan Hildebrants kultfilm om ungdomars emotionella lavinutbrott på 80-talet med lopp i Madrid och Kalmar? Ingenting, mer än att jag älskar minnena från filmen och gillar titeln.

 G som i Gemenskap – klicka på filmtiteln så bjuds du på ett klipp från filmen som avslutning för den nostalgisuktande och hoppas att vi tillsammans kan bjuda till för att peppa varandra till gemensamma aktiviteter. Två saker är säker - jag träffas på loppen 2015 i såväl Madrid som i Kalmar!


Hett just nu

Grilla! Känner ni doften från grannens balkong och uteplats? Matbutikerna fylls med allsköns produkter, och attiraljer. Kategorin av korvar har formligen exploderat. De klassiska Denniskorvarna får konkurrens av uppmärksamheten från såväl kalkonkorvar från INGELSTA som Chorizo från DELIZIE. Under mitt Kalmarbesök blev jag bjuden på LITHELLS korv med BRÄNNVINSOST från Falubygden, den åker lätt upp på min egen top3 på korvlistan inför säsongen! Så – fram med grillarna, ut och umgås med vänner, grannar och släkt kring kol, gasol och öppen eld.

 

KUNDBEMÖTANDE - The American Way och på äkta!

"Hello Sir, how are you doing? Can I help you Sir? Thank you for visiting us Sir." Besöken på matbutiker i USA präglades av ett ständigt återkommande kundbemötande med kunden i fokus. Tänk om vi själva kunde vara lite mer The American Way gällande kundbemötande.

Häromdagen besökte jag INNODAY i Stockholm, där bland annat Retail Academics Research Institute (RARI) presenterade resultatet av världens största Eye Tracker studie som genomfördes i Sverige 2013. Studien genomfördes i 6 retailbutiker där man placerade glasögon på 500 konsumenter som registrerar vad de tittat på under sitt besök i butiken. Ett flertal spännande resultat om hur man beter sig när man köper produkter presenterades, men en sak drog till sig min uppmärksamhet extra mycket. Man registrerade även hur många i personalen som hälsat på kunden och resultatet var – noll. Av all personal som dessa 500 kunder mötte butiken bemöttes de alltså inte en enda gång av ett hej eller en fråga. Det var beklämmande, vilket värdespill på marknadsföring och kundbemötande! Tilläggas bör att även de säljare från leverantörer som besökte butiken ignorerade konsumenten. Där ser jag möjligheter för mina 200 kollegor från Sales Support på fältet att kunna skapa dialog med konsumenten och hjälpa dem i djungeln av produkter. Vilken möjlighet!

Spännande retailspaning i The Bronx.

Strax därefter åkte jag på en butiksturné till USA för att under några dagar besöka ett stort antal retailbutiker. Det som slog mig var bemötandet jag och mina resekamrater fick från personalen. Vart vi än kom så möttes vi av ett ”Hello Sir”, ”How are you doing?” ”Can I help you Sir” från personalen i matbutikerna. De var nyfikna på mig som kund. Matkedjan STEW LEONARD´S hade texten ”OUR POLICY: Rule 1) THE CUSTOMER IS ALWAYS RIGHT. Rule 2) IF THE CUSTOMER IS EVER WRONG – REREAD RULE 1” på en sten utanför varje butik. Jag gjorde ett twitterinlägg där jag berömde butiken och fick ett svar inom 5 minuter från dem med ett tack att vi besökte butiken och en fråga om vad vi tyckte. Snyggt!  






Stew Leonard svarade på twitter, proffsigt och snyggt!

Tydligt bemötande utanför butiken på Stew Leonard

Jag upplevde samma typ av bemötande på de flesta ställen jag besökte under resan. Jag lämnade landet med en känsla av att de vet vad som menas med mun-till-mun marknadsföring så att en väl bemött kund berättar om sitt besök för sina vänner och återkommer med butiken tillsammans med dem. Jag hade fått mig en rejäl kur av kundbemötande och var nästan berusad av den.

När väl jetlagen stagnerat och berusningen lagt sig reflekterade jag över sättet amerikanarna bemötte en. Var det inte lite väl ofta som de ställde frågan utan att bry sig om svaret? Ibland hade bemötandet upplevts som oäkta och överdrivet artigt. Jag tänkte på kunden som checkade in på hotellet samtidigt som jag checkade ut. En överdrivet artig diskussion pågick och avslutades med att kunden tog i hand med receptionisten och utbrast ”Thank you for letting me knowing you, have a nice day”. En kund som tackar receptionisten för att de lärt känna varandra? Var det verkligen äkta, eller vandrar amerikanarna runt som artighets-zombies?

För min egen del ska jag sträva efter att stimulera positivt kundbemötande vart jag än befinner mig. Vem vet, det kan ju vara DU som är nästa person jag möter och då vill jag inte missa chansen att fånga ditt intresse och få dig att vilja berätta för dina vänner och att ni tillsammans återkommer till mig. Kundbemötande – The American Way och på Äkta.

 
Hett just nu

Framtidens tjänstefordon i city?

Överallt i storstäderna ser jag dem, de trehjuliga motorcyklarna. I och med att de får framföras med B-körkort så behöver man inte ta speciellt motorcykelkökort. De glider fram längs trafiken med en panters smidighet genom köerna. Kanske dags att skaffa några Sales Support-MP3 hojar till säljarna innanför tullarna! Jag älskar att tänka utanför boxen, men det borde nog bli med packboxar på dem i så fall så att säljarna får med sig skyltmaterialet, moahaha.

ROSA LACK OCH KROMAD LIST

När jag var nio år lånade jag i smyg min pappas gitarr för att i fantasins värld drömma mig bort och vara rockbjörnen för en stund. Gitarren var en ädelsten som pappa Göte haft i många år, en Höfner med attityd. Planen var att låna gitarren ett tag för att sedan hänga tillbaka den på dess ursprungliga plats på väggen, och så hade det blivit om inte allt förändrades på bråkdelen av en sekund i pojkrummet.

En allt för ivrig rock´n roll lek slutade i ett brak – jag ramlade ner från sängen med gitarren under mig. Förstå kallsvetten när jag insåg att halsen på gitarren hängde lös och strängarna var slaka som överkokt spaghetti. Aj, inte bra. Min exit från denna prekära situation var strutsprincipen. Jag gömde helt sonika gitarren under sängen och hoppades att allt liksom skulle lösa sig. Det är inte svårt att räkna ut att så inte var fallet. Min kära far kom hem, såg den tomma väggen och den ångestfyllda pojken i soffan. Jag försökte komma undan med än det ena, än det andra, men sanningen kommer ikapp hur man än försöker.

När min pappa stilla frågade om jag visste vart gitarren var så nekade jag först och höll likt en dåres envishet fast vid att jag absolut inte lekt med gitarren. Sanningen kom dock ikapp och jag visade med tårar i ögonen vart den låg och i vilket skick den var. ”Det var inte bra att du lånade gitarren utan att be om lov, men det var desto bättre att du berättade hur det gick till och att du stod för det så att vi kan lämna in den till instrumentverkstad för lagning” sa min pappa. Själv lärde jag mig att hur stor nervositet man än har över något man gjort galet så är bästa receptet att ta tag i problemet. Det är som att gå till tandläkaren, det gör ont först men sen så blir det bra.

En av våra säljare på Sales Support besökte en ICA-butik som var ny i hennes kundregister.  Hon startade presentationen men körde ganska snart i diket i sin dialog med inköparen av olika skäl. Det blev tvärnit och dåligt flyt i säljsamtalet, vilket resulterade i att hon avslutade säljbesöket utan uppnådda mål och med ett luggat självförtroende. Framförallt hade hennes första intryck hos kunden och inköparen varit långt ifrån förväntan. Säljaren gick moloken ut till sin bil. Här skulle många välja strutsen, dvs. konstatera för sig själv att ”jäklar vilket jobbigt besök, nu drar jag vidare och så besöker jag denna kund igen vid kommande planering”. Det skulle då finnas en klar risk att säljaren ”glömmer” att besöka kunden vid nästkommande planering, fortfarande med lite ågren för vad inköparen ska tänka, etc. Efter ett tag kan finnas risk att man tappat fokus helt på butiken och inte vill åka dit för ”vad ska de tänka, jag har ju inte varit här sen jag gjorde bort mig första gången”.

Denna säljare valde en annan väg. Hon satt sig i bilen och pustade ut några minuter, för att sedan säga till sig själv att ”nu är det du som går in och gör rätt för dig!”. hon gick in till butiken igen, letade upp inköparen och sa ”Jag ber om ursäkt att jag gjorde en så svag presentation till dig. Det blev helt fel. Jag kan bättre och vill be om att boka in en tid för nytt möte om två veckor för att då gå igenom allt på nytt med dig”. Inköparen blev överraskad och sa att han nog tyckt att hon var lite kaxig och irriterat sig på hennes attityd, men att hon självklart skulle få komma tillbaka och göra sin presentation. Jag behöver nog inte säga att denna butik fortfarande efter så många år är säljarens bästa kund och att hon går som barn i huset hos dem. Det är ingen slump att säljaren är en av Sales Supports bästa, för hon vågade ta tag i i problemet. Det är ju som att gå till tandläkaren, det gör ont först men sen så blir det bra…

Så var det pappas gitarr. Jag kom att tänka på den episoden ikväll när min son Olle skulle träna på sin gitarrläxa ikväll och frågade ”kan jag få spela den på farfars gitarr?” Min första tanke var ”nej – tänk om den går sönder!” men se, det gick ju bra… Olle är 9 år nu, cirkeln är sluten. Rosa lack och kromad list, farfar Göte ler nog i himlen…

Hett just nu

Jag har sagt det förut – LÅNGDISTANSLOPP är Svenskarnas melodi! Vintertid har vi längdskidor att fokusera på. Min vän Per på Di Luca & Di Luca startar i helgen sitt livs utmaning i Italien då han tävlar i MARCIALONGA, ett underbart långdistanslopp på längdskidor i Italien som lockar deltagare från hela världen. Själv kommer jag delta på två lopp i vår.  MADRID MARATHON som har som idé att man förutom maratonsträckan även kan springa 10 eller 21 km, detta under pepp av rockband varje kilometer, passar mig bra! Det andra loppet är globalt unikt vid namn WINGS FOR LIFE WORLD RUN som arrangeras till förmån för de som inte kan springa, det vill säga forskning för att bota ryggmärgsskador. Loppet går av stapeln den 4 maj på exakt samma starttid i 40 städer runt om i världen, där Kalmar än en av städerna. Loppen tillsammans med apparna som finns för pepp är här för att stanna, så ta med dig dina nära och kära på en utmaning som passar din egen livsstil!