söndag 6 december 2015

Kattricket 2.0 - tandemhoppet

”Jag vågar inte hoppa från det höga trädet själv, men jag skulle gärna göra ett tandemhopp med dig för att lära mig, så att jag får modet att hoppa själv.”

Orden kom från en av deltagarna på höstens utbildningar och jag gillade det - att ge andra modet att hoppa själv genom att göra lärande tandemhopp!

Året som gått har varit omtumlande och innehållsrikt. Jag har mer och mer förstått innebörden av det jag kallar kattricket. Det började med att känna pirret i magen när man kastade sig ut från det höga trädet, men jag förstår ju att det är så mycket mer än så. När en katt sitter tryggt i trädet så samlar den kraft och mod, kanske till och med slumrar till en aning. Men den släpper aldrig fokus från sitt byte. Det kan vara en mus på marken exempelvis. När katten väl bestämmer sig för att ta sitt byte så är det inte en loj tass den sträcker ut. Nej, den lägger istället all kraft och fokus på ett och samma byte och gör ett språng med full kraft. Pang! Där kommer pirret, där kommer risken att stuka en tass på väg ner, men en tass läker. Ska man nå sitt byte så måste man våga samla all kraft på ett och samma mål och samtidigt kasta sig ut, släppa taget, känna att det pirrar i magen! Att ha fokus på sitt mål och med full kraft ta det, oavsett det är en mus, en livsomvändning eller en annan utmaning och mål man har. Det är ett kattrick för mig. 

- Vad är ett kattrick för dig

Vår första intensiva tid i Åre tog en paus i slutet av april då Årehyddan stängde för säsongen. Jag har sällan utmanat mig själv, min familj och nära vänner så mycket som det senaste året, där det vissa gånger var ett näst intill bottenlöst språng från det höga trädet med ständigt pirr i magen. När så säsongen var över så skakade bergsbjörnen av sig sin päls och lät retailbjörnen nyfiket sticka fram nosen igen. Sommaren och hösten har fyllts av inspirerande uppdrag inom coaching, säljstyrning , föreläsningar och utbildningar, där den röda tråden varit att väcka medmänniskors nyfikenhet att göra sitt eget kattrick. Om jag inte lämnat min egen trygga trädkrona vi hade innan Åreprojektet hade jag aldrig fått möjligheten att träffa och utbilda så många nya bekantskaper inom sälj som denna höst! Och självklart inte fått så många nya vänner, både från gäster på Årehyddan, bybor i Åre och deltagare på föreläsningar runt om i landet.

Jag är stolt över vår satsning, både det vi gör i vår familj med flytten till Jämtland och det jag gör med mina kompanjoner på Årehyddan. Även satsningen att vara egen företagare. Allt har ju en mening om man kan inspirera andra till att utveckla sig!

Nu har jag samlat energi att återigen möta besökare, artister, gruppdeltagare och vänner i Åre och på Årehyddan, detta år med en insikt att jag mår bäst av att få vara både retailbjörn och bergsbjörn i en och samma skepnad. Och att det är ok att be om hjälp, vilket är bra för både mig själv och de verksamheter jag är engagerad i. Jag har det senaste halvåret fått möjligheten att utveckla andra till att göra sina kattrick och se hur de växer. Jag är mer stärkt än någonsin och fylls med glädje när jag med familjen premiäråker i Årebackarna i början av december. Det blir en bra vinter.

”Mitt företag vill helst hämta mig med en räddningsstege från det trygga höga trädet, tänk om jag istället kunde få hoppa tandem med dig Björn” sa kursdeltagaren. 

Bra idé – det ska vi göra! 

Jag ställer gladeligen upp med tandemhopp. Kattricket 2.0 – here we go!

Tandemhopp.
(fotocred @Darren Hamlin - Brudparet landar till sin fest på Årehyddan!)

Säsongens premiäråk 6 dec 2015 - mer rustad än någonsin för Årevinter! 




Hett just nu

Ingen har undgått den intensiva humanitära våg som sköljt över såväl vårt eget land som hela europa. Ibland är det svårt att ta in hur många medmänniskor som är på flykt och att ta del av deras livsöden. Tur då att vi har alla volontärer, de lokala hjältar vi har i vårt land som ställer upp som för att hjälpa de nyanlända med kläder, skor, samtal och andra praktiska uppgifter som behövs. De borde hyllas långt mer än det är idag, jag lyfter på hatten för volontärerna och blir rörd av deras insatser!